hur kan man vara rädd för att bli ensam när man är 17 år? hur kan man ens tänka en sån tanke när man har hela livet framför sig. varför ska en sak stoppa allt, trycka ner en och få en att känna att det inte är värt att leva. det är sjukt, man har ju hela livet framför sig, har levt i 17 år kommer leva i 70 år till.

vill bara bort, bort härifrån. börja om på nytt, leva livet, resa och ha kul. jag vill känna att jag har tagit varit på dagen, så vill ha känna varje dag.

varför ska man fundera på samma sak tusen gånger om, släpp det. det svåraste som finns är att tänka framåt ist för bakåt. att man alltid tänker på som har varit bra, aldrig på det dåliga.

jag har världens finaste vän, min ängel är hon